Om lite mindre än en timme så blir min älskade pojkvän ett år äldre. Jag önskar seriöst att jag kunde vara hos honom nu, att vi kunde vara finklädda och dricka tillsammans fram till tolvslaget. Att vi kan ha det så roligt tillsammans och skratta som aldrig förr. Att jag kan gratta min älskling först av alla och ge honom en kram och en puss. Att vi kan fira hans födelsedag tillsammans. Åh, jag tycker det är så himla svårt. Min födelsedag utan honom och nu, hans födelsedag utan mig. Snart sex månader utan varandra. Det är så svårt! Jag undrar seriöst när jag kommer få träffa honom snart igen!

Jag tycker att alla som har pojkvän/flickvän som bor en nära eller någon timme bort. Var glada över det! För ni kan träffa dom åtminstånde någon gång i veckan. Jag får lida som fan! =( Får inte träffa honom på månader och mååånader!

Och nu vet jag att vissa säkert kommer tänka, "men gör slut och hitta en som bor nära dig istället då". Svaret är nej till det. Aldrig att jag hade gjort det! Kärlek är kärlek och jag får stå ut, det är det enda jag kan göra. Stå ut utan honom och vänta tills vi får ses igen. Tyvärr!


Min fina ängel!