När vi kom fram

Vi kom fram vid nio-tio tiden på morgonen i Bosnien och fick reda på att vi skulle vara framme på plats, i Sapna vid tio-elva tiden. Jag skickade iväg ett sms till min pojkvän om att jag var i Tuzla. Lite senare kom vår morbror och körde hem oss. Där hann vi sitta en liten stund innan min ena lilla kusin sprang in och viskade att min pojkvän hade hälsat att han väntar utanför affären (som ligger bara några hus ifrån oss). Vi alla fick oss ett gott skratt, han kunde inte ens vänta en liten stund. Jag måste ju först hälsa på släkten, haha! Men sen kommer den andra flickan in och säger att hon fick reda på att vi hade kommit av min pojkvän. Jag tyckte så synd om honom så jag fick gå ut och hälsa på honom, innan han skulle till skolan. När jag gick ut såg jag honom stå där, han var redo att gå till skolan. Haha, så himla söt! Han öppnade sina armar i luften och tittade upp mot himlen och log. Kommer aldrig glömma det! Så jag fortsatte att gå mot honom och så kramades vi. Min fina pojke! Sen var vi tvugna att säga hejdå för att han skulle till skolan, men han ville inte gå haha, tvingade honom. Så söt! Sen gick vi tillbaka, satt och pratade lite med alla. Packade upp osv osv.. Senare började vi göra oss iordning och när vi var klara gick vi ner mot "stan" och väntade utanför hans skola. Han var helt lycklig när han kom ut, så himla gullig! Vi gick och tog en fika, satt och pratade och sen gick vi tillbaka hemåt, men inte "hem hem" utan där i de området. Var där en stund och sen sa vi hejdå för kvällen. 

Det var vår första dag, saknar honom så otroligt mycket och önskar att det vore så himla enkelt att bara åka dit när som helst. Men tyvärr kommer jobbet före och just nu är det som mest på jobb så det är dålig timeing att ta ledigt (nu pratar jag om inför nyår) vilket jag först velat göra men det gick inte. Därför åkte vi ner till höstlovet. Men jag saknar honom så mycket att jag blir ledsen av att tänka att jag inte kan åka ner till nyår. Både jag och han fyller år vid den tiden, om vi hade åkt ner hade vi kunnat fira bådas födelsedagar tillsammans. Åh! Aja, får tänka positivt.. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0