Hej! Jag sitter och tänker, medans jag lyssnar på bosnisk musik.. Man måste våga ta chanser i livet, det händer så mycket skit i världen. Folk blir misshandlade, folk slåss, folk blir skadade och folk dör. Man måste ta vara på det man har och våga ta chanser i livet. Våga göra något du alltid kommer att minnas och något du alltid kommer ha med dig i livet. Något som gör dig lycklig! Tveka inte! Även om det finns något som gör att du inte kan göra det du vill, du kan fixa det. Du kan klura dig ur det och du kan klara det. Tänk bara på att du kan! Jag själv har aldrig vågat, jag har bara tänkt "men tänk om det händer, tänk om.. tänk om.." Men när Tokio Hotel skulle komma till Sverige för första gången, i Stockholm. Då sa min stora syster åt mig att jag måste göra det. För hon vet hur mycket jag älskar bandet. Jag seriöst vågade inte, det fanns också hinder som gjorde att jag inte kunde åka. Men vet ni vad? Hon fick mig att inse, att åker jag inte så missar jag något jag verkligen älskar. Något som gör mig så lycklig! Så jag sket i allt, jag åkte. Jag åkte med en tjej som jag inte kände så bra. Jag visste bara vem hon var genom en annan vän. Men vi åkte, vi hade skit kul och det blev ett minne för livet. Jag ångrar det aldrig! Sen hände samma sak när de kom igen till Danmark och till Stockholm, denna gången för konserter. Jag tvekade, men jag sket till slut i allt och åkte. Jag åkte och brydde mig inte om något annat! Jag åkte med samma tjej båda dessa gångerna också. Fyfan vad roligt vi hade! Verkligen minne för livet, något jag aldrig kommer att glömma! Nu när jag ser den hära tjejen, när vi hälsar på varandra och pratar med varandra blir jag alltid så glad för att jag vågade och vilket minne det blev. När vi pratar om det och får leende på läpparna direkt. Jag ångrar ingenting! 

Nu har jag ännu en sån grej på gång. Hehe! Inte Tokio Hotel denna gången, utan denna gången ska jag åka ner till Bosnien till min pojkvän. Ska vara med min pojkvän i tio dagar. Sen får jag åka tillbaka för att jobba igen. Sen får jag längta till nästa gång vi ses. Vilket jag inte har en aning om när det blir. Men jag ska tänka på nutiden! Jag och min lillasyster åker. Imorgon.. Jag kan fortfarande inte fatta det! Jag har packat nästan allt. Har nog bara lite saker kvar, som jag fortfarande inte lagt ner i väskan. Men sen så måste vi också sticka och handla idag, mat till vägen. Vi ska väl inte dö heller! Haha.. Vi åker buss! Även till detta finns det hinder, som gör att jag egentligen inte kan/borde åka. Men so what? I'll do it! Dels på jobb, blev ledig några veckor.. Eller ledig och ledig, men de skulle ringa in om någon blev sjuk. Så tänkte jag, men kanon då åker jag i några dagar när jag ändå inte behövs på jobb! Haha.. Men just därför så blev det massa jobb istället, fick jobba jätte mycket iallafall och sen skulle två personer opereras och jag fick hoppa in. Jag klagar inte för jag älskar verkligen det jag gör! Jag behövs fortfarande men jag åker, i have to do it! Jag skulle egentligen åka till nyår men då kommer det bli massor med jobb så jag tänkte att jag åker nu istället, då det är lugnare. Men det fixade sig, som tur är! Men det jag vill säga är, att man kan, bara man vill! Det är inte bara "jobbet" som stod i vägen utan mer, något större. Tar inte upp det här, men jag gjorde mitt. Jag ringde och beställde biljetter. 

Våga!!!!! Är du samma person som jag var innan? Att man tänker, men tänk om något händer, osv.. Tänk då istället "vad händer om jag inte åker? kommer jag ångra mig livet ut? kommer jag få chansen igen? tänk om jag aldrig får den chansen igen?" Gör ni det inte, det ni vill. Då kommer ni ha dessa frågorna i huvet ett bra tag. Varför gjorde jag det inte? Osv osv.. Våga! 


Här är en bild på Feffe (tjejen jag åkte med), mig och Amanda. Första gången då Tokio Hotel skulle komma. Vi väntade utanför NRJ's studio. De skulle vara där vid åtta på morgonen. Det var kallt och allt, men vi stod ut. Minns när killarna vinkade genom fönstren, så galna alla blev. Åh, minne för livet!