Take me back

Hej igen, och nej filmen är inte slut än men jag tänkte att jag bara måste skriva av mig lite.. 



Har tänkt en hel del sen jag kom tillbaka från Bosnien, mitt underbara hemland.. Jag vill så gärna åka dit igen, så snart som möjligt och känner att jag vill stanna där ett tag. Men det kan jag inte göra och det kommer jag inte göra, men.. Man vill ju alltid! Varför jag vill åka? Jo, min pojkvän bor där och det är ju därför jag vill vara där.. Det är så svårt att bo här när han bor där nere, man ses ju inte alls.. Det är så himla svårt! Men tycker man verkligen om någon så är det värt att vänta.. Väntar man länge, väntar man på något bra. 

Tänkte berätta om hur jag och denna sötbollen träffades.. För två år sen, eller.. Kanske bättre att säga för två somrar sen så åkte vi ner, hela familjen. När vi gick ut för att träffa folk och vara med våra släktingar, små kusiner.. Så fanns det ett gäng killar utanför vår trädgård.. Min kusin kom fram till mig (kille då, en av min sötiiis kompis) och sa att han tyckte jag såg bra ut.. Haha, vad taskig jag var! Jag sa åt min kusin att han var för liten för mig och att han "kan glömma mig".. Helt ärligt, man ska inte säga saker, döma folk innan man vet hur dom är.. Ärligt! Där gjorde jag fel.. För dagen efter gick vi ut igen och där var han igen, killen som tyckte jag såg bra ut.. Vi började snacka och det gjorde vi varje dag då jag var där nere. Vi spelade fotboll tillsammas, haha! Spelade kort, jag minns allt som om det var igår.. Men sen åkte vi tillbaka till Sverige och det var det.. Vi skrev till varandra på msn i kanske mindre än en månad och det var det.. Sen var allt som glömt.. Vi skrev inte till varandra mer.. Men jag kunde aldrig glömma honom.. Ju längre tiden gick desto mer glömde jag honom.. Eller, nej det är fel ord. Jag glömde aldrig honom, jag tänkte bara inte på honom.. 

När vi nu åkte ner igen, denna sommaren så blev jag så glad över att få träffa honom igen. Men när vi väl kommit ner så var han inte ute, jag hade inte hans nummer eller något.. Men en dag så kom han ut, när vi satt och pratade, ett helt gäng.. Då kom han och alla såg oss som ett par direkt, i med att vi var hela tiden sist vi sågs. Det gick några dagar och vi pratade på riktigt, sen blev vi tillsammans. Den 8/7-2010. (L) Efter den dagen, då kunde man inte se mig ensam, man kunde inte se honom ensam.. Om jag och min syster gick ut för att handla läsk, och folk såg oss. Då frågade de alltid "var är Arnel"?, svarade med meningen "Oroa dig inte, han kommer". Tycker egentligen inte om när folk ska vara så insatta i andras liv och måste veta allt, där är det så.. Men vad ska man göra? Försökte att inte bry mig så mycket.. Men som sagt, jag hade det underbart där nere.. Älskar verkligen att vara där! Så himla roligt folk, alla är så snälla.. Men som sagt "vissa vill veta för mycket och bryr sig för mycket". 

Haha, fick även några smeknamn när jag var där nere.. Lite kul, i med att jag inte ens kände några som man hörde "hej, mrka.." som betyder, "hej, du mörka" något i den stilen.. (för jag var så brun och hade mörkt hår) Hehe!:) 

Iallafall, jag kan inte sluta tänka på att jag vill åka dit igen. Det gör det sååå mycket lättare för mig och för honom att vi webbar varje kväll nästan. Har gjort det ända sen jag kom tillbaka till Sverige igen. Men nu för kanske två dagar sen hade vi inte skrivit med varandra på msn eftersom att han inte kunde logga in, hade mycket att göra. Men shit, det var såå himla svårt. Jag fattar inte, jag hade nog inte klarat av att inte skiva med honom så ofta som jag gör. Tänk om vi hade skrivit med varandra en gång i veckan.. Men, herregud.. Hade nog inte klarat av det! Hade mått så dåligt! Jag tycker om honom så himla mycket och är så glad över att han är min. Han är så mogen, vad ska man säga? Han beter sig som en 18, 19 åring.. Kanske äldre? För 18 & 19 åringar är ju inte så speciellt mogna av sig, hehe.. Nej men han är jättemogen och verkligen underbar.. Jag är också så glad över att vi "hittade" varandra igen efter de två åren som gick. Saknaden är stor! Jag tycker om honom!!

Kände att jag behövde skriva av mig liiiiiite.. Kram!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0