Anden i glaset

Hejsan.
Jag är hemma nu. Jag och syster gick ut för att möta S och sen skulle dom handla. När vi var klara satt vi ute lite och sen gick vi hem till S. Vi satte oss ner för att göra "anden i glaset" och jag ville inte vara med först eftersom att jag hatar det. Har aldrig gjort det innan och kommer nog aldrig göra det igen. De började först och sen ville jag vara med eftersom att jag inte trodde på det. Jag sa att de själva flyttade på glaset. Så jag fick göra det för att tro på det.

Jag har alltid varit rädd för sånt, andar och sånna grejer. Alltid. Det är min svaga sida, min värsta sida. Hatar att prata om sånt och nej, jag klarar bara inte av det. Har alltid varit rädd för att göra just anden i glaset även om jag inte riktigt trott på det. Så jag satte fingret och glaset bara flyttade på sig. Och medans det flyttade på sig så sa jag, samtidigt som jag höll mitt finger på glaset. Så sa jag "selma jag kommer börja gråta".. Sen skrattade jag för ofta man säger så. Sen sa jag "selma jag gråter" och så släppte jag glaset. Fyfan asså, fan vad jag va rädd. Seriöst. Mest för att jag inte trott på det innan och det kändes så verkligt. Jag vet nu inte om någon av dom flyttade glaset men de säger att de inte gjorde det. Sen kändes det heller inte som om någon flyttade med sitt finger utan glaset bara flöt på. Så jag kunde inte göra det, fyfan asså.

Vissa kan tycka att det är löjligt men alla har sina känsliga sidor. Fyfan, fan vad jag var rädd. Men sen ville jag att de skulle spela eftersom att de släckte ljusen omkring pappret eftersom att jag grät. Såklart. Sen så tände de igen och försökte spela igen utan mig då, men då "ville inte anden". Så det blev inget med det. Läskigt.


Bild från google.se

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0