Ibland undrar jag hur människor kan må bra av att prata om andra och ännu värre tycka om att trycka ner andra människor. Varför? Vad är det roliga? Mår man bättre själv då eller, om man trycker ner en person? Är det så? Det värsta är att det inte är en "vän", det är någon som står en närmare men skitsamma jag bryyyyr mig inte mer. Seriöst, this is it! Game over! Jag slutar nu upp med att låta alla jävla idioter prata hur de vill till mig, prata om vad de vill om mig, okej inte för att jag hört något förutom en liten grej om någon fjortistjej, men whaev. Jag ska sluta ta åt mig av ert jävla snack när ni pratar till mig. Okej, nu skriver jag "ni" när det egentligen handlar om EN person, men jag skriver "ni" ändå, men bara så ni fattar, så ni "hänger med". Och jag ska vara stark, jag kan leva ensam det kan jag, jag behöver ingen som ska säga åt mig vad jag ska göra. Jag gör hur jag vill, men ibland blir det svårt, jag vet jag har sån jävla beslutsångest att det inte är sant, i allt jag gör nästan. Men har man svårt med det så har man! Det är fan, okej inte ett "handikapp" så, men på ett sätt är det de.. Så drop it, seriöst. Det är lätt att säga "men bestäm dig nu, sluta bete dig som ett barn". F'ck u! Det räcker nu! Jag tänker inte ta mer skit från någon!!!!!

Så, nu har jag skrivit av mig lite iallafall. Är riktigt arg, det är sjuuuuuukt. Har hållit detta inne, sjukt länge men nu räcker det. Jag ska leva mitt eget liv, strunt i mitt & sköt ditt! ÅRHHHHHHHHHH, ni behöver inte läsa detta alls, jag känner bara att jag MÅSTE skriva av mig. Fyfan alltså, fyfan! Nu ska jag fantamig stå på mig själv!

Och folk som träffat mig, ja jag vet att jag verkar "arg" av mig. Men det finns anledningar, finns folk som älskar att göra mig arg och få mig att bli ledsen och när man sen träffar folk med vissa personer så är man inte på humor, och ja dom flästa gångerna också! Och sen så är grejen den att jag inte vill öppna mig till någon, för jag vet att det är så många falska människor här ute att det är galet! Jag har nära vänner, som jag älskar och bryr mig om, och dom bryr sig och älskar mig. Det är vad jag behöver, och sen har jag min älskade pojkvän, som jag älskar så sjukt mycket! Men tillbaka till "varför jag verkar så arg", folk som verkligen lär känna mig ser en helt annan person sen, tro mig. Men som sagt, jag tänker inte öppna mig för någon som 1. man hört är falsk och snackar skit. 2. som snackar skit framör en. Asså nej jag ska inte ens fortsätta! Jag säger bara som så, jag är inte öppen mot de flesta och tänker heller inte vara det.

Jag är en glad tjej som älskar att skratta och ha kul, ibland kan man bli arg och ledsen, alla har sina dagar. Jag har svårt att bestämma mig över vissa saker, eller ja de flesta sakerna men vafan, det är precis som om man säger att någon har svårt att simma.. Eller, ja? Hmm.. Men man lär sig med tiden eller inte. Har man svårt för något så har man, och ja jag försöker verkligen att inte fråga NÅGON men det är SVÅRT. Åh, jag saknar min pojkvän & Karna. Karna, varför kan du inte bara komma hem nu så vi kan ha en deeeptalk, vi båda behöver det! Fast hon kommer hem snart, så då ska allt rensas. Uh ska bli så skönt, att få prata med någon som vill lyssna och som ger råd.

Som sagt, ni behöver inte läsa. Är bara så less på allt just nu, att alla alltid ska bry sig om vad andra gör och aaah.. Detta blev väldigt personligt, och säkert sjukt konstigt inlägg men jag bryr mig inte just nu!


En bild på mig och A på bröllopet förrförra lördagen tror jag det var? Skratta hela tiden me henne, fyfan vilken rolig tjej assååå. Bilden har inget med inlägget & göra, men kände för att lägga upp den.


Karna<3