Åh, hej igen! Konstigt nog skriver jag ett inlägg till, haha jag förstår det inte själv heller. Ibland vill jag inte skriva alls, och sen helt plötsligt får jag för mig att skriva några inlägg samma dag. Jag minns hur jag skrev flera stycken inlägg varje dag, men jag fattar inte varför jag slutat. 

Jag har iallafall precis kommit hem från utbildningen/kursen och det var riktigt intressant men det var lite väl långt tyckte jag. Men riktigt bra och man lärde sig massor! Har iallafall hunnit äta mat nu också och nu ligger jag i sängen, ganska så trött. Väntar bara på att min fina pojkvän ska komma hem från skolan så vi kan skriva med varandra. Under tiden tittar jag på tv, inget kul direkt men något helt okej på MTV iallafall. 

Btw, hann testa en jättefin tröja på Kappahl, köpte den och ett nytt läppsyl. HAHA, asså hur många har jag egentligen? Vi har sånna läppsyler och massa läppglans som luktar så grymt gott, sist köpte jag en med coca cola "smak" och nu blev det en med fanta "smak". Undra om den är god? Coca colan var sjukt god, lovar! :) Men jag är en person som IBLAND vill testa nya grejer men då beror det på vad det är jag vill testa. Annars när det gäller mat så vill jag alltid ha samma, vill inte testa nytt. Konstigt men så är det! ;P

Ha en fortsatt bra dag.
 
En bild på mig och en tjej i Bosnien, min snygging sitter bredvid mig som gömmer sig. <3

Okejdå, nu har det gått lite väl för lång tid. Här kommer ett litet inlägg, jag vet inte vad som hänt med mig haha.. Men ibland orkar man inte bara logga in här och skriva, och fråga mig inte varför. För jag vet att jag älskar att skriva av mig. 

Ja, vad har hänt i mitt liv då? Det är bara jobb jobb jobb och åter igen jobb som gäller just nu. Ända sen jag kom hem från Bosnien har jag jobbat, och jag klagar inte! Men jag hade velat ha liiiiiiiite ledigt så jag kunde stressa av mig. För jag känner verkligen hur stressig jag känner mig. 

Ja, sen har jag också jättejätte ont i min mage, har varit hos doktorn och kollat, gjort tester och så. Så nu väntar jag bara på svar om det är något fel med mig, eller rättar sagt vad problemet är. 

Annars? Njae, jag är tillfälligt lycklig med min finaste ögonsten. Jag verkligen älskar min pojkvän, älskar honom så otroligt mycket! Mitt fina hjärta. 

Åå, igår var jag i Malmö för första gången på sjukt länge, flera månader sen sist! Åkte in med Minela och handlade lite. Jag fick med mig två par bekinisar.

Nej, nu måste jag faktiskt cykla iväg. Skulle egentligen jobbat idag men det blir inget eftersom att jag ska på en kurs med jobbet så det får bli det istället, så ja.. Om jag nu kommer skriva fler inlägg denna veckan så kommer det bara bestå av att "nu ska jag jobba eller har precis kommit hem från jobbet". Haha, något i den stilen eftersom att jag jobbar, bokstavligt talat hela veckan. Uuu, brottom brottom.

Ha det bra, kramiiiiis. 

Haha, som om ni visste att jag skulle komma den 1a maj, eller har jag sagt det? Struntsamma, jag loggade precis in här och ser att statistiken var hööög igår men sorry, jag orkade inte klicka in här förens just nu. Så nu får ni ett inlägg. Det kommer inte bli långt, kanske kanske inte. Jag vet inte, jag skriver och så ser vi hur långt det blir.

Jag kom fram till Bosnien med syster, kändes inte som om vi var i BOSNIEN. Men sen så träffade jag min pojkvän, han var helt off. Man bara, hallo? :( Haha. Men han var i chock, sen så slappnade han av och vi hade jättetrevligt. Vad ska jag säga, alla dagarna bestod av skratt och lycka. Men det fanns såklart dagar då man bråkade också, men blev sams igen som tur är. Åh, jag kommer aldrig glömma då vi var hos mig (där jag bodde hos min släkt) och vi hade så himla kul. Snacka om att killen gillar att göra en irriterad, vi skrattade riktigt mycket. 

Sen hände det lite grejer som inte borde ha hänt just då jag var där, som till exempel. Han skulle spela fotbollsturné och gissa hur det gick? Först passade dom bollen till honom och så missade han bollen och den åkte ut. Helt lost, min lilla söting. Sen började alla springa mot deras mål för bollen var där och då såg jag att min blev skadad. Jag gick ner till honom, jag trodde inte det var så stort och andra sa att han filmade bara för jag var där. Jag bara???? Men han skakade riktigt mycket så jag kallade på hans vänner och vi gick till akuten. Sen när vi var klara så svimmar han framför mina ögon och som tur var höll hans vänner i honom hela tiden. Så dom sprang in till akuten igen och vi bara stod där, jag och min syster och grät. Sen kommer hans bror ut och kallar på mig, och jag var riktigt rädd så jag sa jag vill inte om det är något läskigt men så gick jag in och så hade han vaknat. Så himla synd, att han ens tänker på mig när sånt här händer honom så jag tog hans hand och vi tog taxi hem. Så vi satt lite hos honom och sen gick vi hem till oss så han kunde vila. Vid fem tiden kommer hans bror och frågar om vi vill till Tuzla, en annan stad för att åka till sjukhuset, han hade riktigt ont då. Och i den staden där vi var, där hade dom tydligen inte det som behövdes för att kolla hans fot.

Vi gick direkt hem till honom och väntade på taxin som tog hundra år, åå kommer aldrig glömma det. Min lilla älskling skakade riktigt mycket och jag kunde inte göra något. Han la sitt huvud på min arm och blundade och skakade. Kunde bara hålla hans hand och titta på honom, inget annat. Sen kom taxin och vi kom fram till sjukhuset. Han fick gips eftersom att hans fot hade gått urled. Eller säger man ens så? Struntsamma, det är vad som hände iallafall. Och det är trist eftersom att jag åkte dit till honom och detta gjorde lite hinder för att vi kunde gå ut och ha kul och så. Men han hänge med ut iallafall fast det gjorde ju såklart hinder, ah jag vet inte hur jag ska förklara. 

Men han gick inte i skolan de dagarna, så det är bra iallafall, fick tid ändå. Åh, finns massor att berätta men jag orkar inte. Bara en grej till, och det är dagen vi åkte. Då hängde han med oss till Tuzla för att det var är bussen skulle plocka upp folk. Och vi bara satt och mös hela tiden, tills bussen kom. Min lilla älskling grät också, asså jag fattar inte hur mycket han kan tycka om mig. Det är helt sjukt. Grejen är att jag inte fattar hur mycket han kan tycka om mig, men jag tycker om honom minst lika mycket. ????? Iallafall, sen skulle vi in till bussen för att ta platser, jag och syster men så hade folk sattit sig, asså en person på två platser så man bara liksom? Men så fixade chaffören platser till mig och syster så vi fick sitta tillsammans. Sen helt plötsligt gick alla chafförer in till bussen och jag bara nooooooo! Så jag sprang ut och sa hejdå snabbt som fan till min fina älskling, och sen in till bussen igen och så åkte vi. 

Åh, jag saknar honom som fan! Men som tur är skriver vi varje dag, min fina fina fina älskling.